Glad påsk!

Glad påsk till er alla!

Hoppas att ni har haft en fin påsk i det vackra vädret! 🧡

Annons

Ljuset

Februari kom med ljuset och hoppet. Fåglarna började också meddela att de finns.

Mars gjorde sitt intåg med ännu mera ljus (nu är det ljust från c7-18.30) så vi närmar oss våren!

Ha en skön ny vecka!


KUNILEDEN

För c. 1 år sen begav jag mig på tur till Kunileden. Den är lätt att hitta till vänster invid vägen, Kunivägen 100. Där finns också en bra parkering. Jag planerade att gå den kortare, norra delen (6,4km) då jag förstås hade kameran med (jag stannar ju i varje buske för det mesta så det skulle ta allt för länge att gå den längre rutten).

Under natten hade det kommit ett lager med snö, och det hade jag inte riktigt planerat 😁. Det hade varit barmark länge innan dess.

Stigen syntes inte det bästa (ingen annan hade gått före) men ledens märkningar kunde jag följa.

Stigen inleddes med några bergknallar att forcera. Sen kom man in i skogen med lite planare mark och vackra tallskogar.

Lite längre fram på rutten hade någon rastat hunden så jag följde vidare i samma spår.

Det skulle finnas en grotta uppe på en kulle, men jag är inte riktigt säker på om jag hittade den. Men vackert var det där uppe med de jättelika stenbumlingarna. Solen tittade också fram, som vi i princip inte sett på några månader.

Det började skymma så jag fick öka lite på takten. Den sista delen var kuperad med bergsknallar lite här och där.

Mot slutet fanns en ”stenkross” där de hade malt ner ett berg till grus som användes till bygget av riksåttan. Bredvid ”stenkrossen” finns också en rastplats.

Det var verkligen en fin led, jag går gärna den under sommaren och hösten också, rekommenderas!


Januari 2022

Det är ju ingen hemlighet att jag gillar vinter och snö. En alldeles helt underbar vinter har vi haft hittills, med drivor av snö, lagom kallt och nu i januari har vi t.o.m. sett solen!

Vintern började så smått göra sig påmind runt 14.11 2021 med lite frost. Och runt 29.11 2021 började snön anlända. Och sen fortsatte det att snöa, lite först, och sen lite mera…

På julafton fick vi sen uppleva ett snöväder utan like. Vi såg knappt grannhusen på andra sidan vägen då det snöade som mest! Och jag ljuger inte om jag säger att vi stod i snö upp till knäna.

Vi fick också Morran på besök samma dag!
Snön har hängt i träden ända sen julen och varje gång jag har begett mig ut på promenad eller skidtur, har ett brett leende, från öra till öra infunnit sig.

Jag hoppas att ni fått en fin start på det nya året och att det fortsätter i positiv anda!

Ha det gott alla!


Vatten

Några tankar från i somras.

Jag står på strandkanten, blickar ut mot vattnet. Tittar ner igen på vattnet vid mina fötter.

Är det något där? Är det inte…? Ser det ut som något grönt, lite gröna partiklar. Jag är inte säker, går och hämtar ett glas, som jag fyller med vatten, de ska ju flyta upp till ytan om en stund om det är dom…

Ska jag våga mig i vattnet? Jag går och sätter mig på bryggan en stund medan jag väntar på resultatet.

Jag blickar ut över vattnet och i tankarna vandrar jag tillbaka till barndomen. Den härligt aningslösa barndomen med underbara sommarlov ute i havsbandet.

Vi sprang barfota runt på ön där vi alltid vistades, plockade snäckor, upptäckte spännande grottor under stenarna och då och då tog vi ett dopp i det blå. Då fanns inget som hette blågröna alger. Inget farligt fanns i vattnet förutom då någon eventuell gädda med vassa tänder. Och förstås skulle vi ju akta oss att hoppa i okända vatten med huvudet före.

Hur har det blivit såhär? Redan i min ungdom talades det om klimatförändringar och att vi måste göra något åt saken. Det är typ 37 år sedan. Har det gjorts något alls kan man undra… Miljöbovar pekas ut här och där men vi vet ju alla att det är blott och bart bara vårt eget fel, vår livsstil och bekvämlighet som är orsaken. Ju mera vi tycker att vi behöver desto mera ska tillverkas och mera material ska utvinnas, bearbetas och så vidare. Den onda cirkeln bara rullar på.

Då, för c. 37 år sen, började det talas om att köpa utsläppsandelar, men jag har ju inte riktigt förstått hur det skulle göra något gott för miljön. Vad hjälper det att köpa sig fri från sitt ansvar? Ledarna i världen pratar stort men gör dom något?

Mitt hjärta blir tungt, det är inte meningen att våra barn ska ta över en värld där dom måste vara rädda för att bli sjuka av att vistas i naturen.

Jo, alla kan vi göra något som det så vackert heter, men räcker det? Ibland känns det lite som att slåss mot väderkvarnar. Jag kommer att tänka på ett ordspråk som de kloka indianerna en gång myntat: ”Inte förrän det sista trädet har huggits ner, inte förrän den sista floden blivit förgiftat, inte förrän den sista fisken har fångats, inte förrän då kommer du att märka att pengar inte går att äta.”

Jag tar en titt i vattenglaset. En del partiklar har flutit upp och en del har sjunkit. Det är nog inte alger… eller… Kanske det ändå går att simma. Jag bestämmer mig för att chansa ändå och hoppar i vattnet.


Britts Foto

På upptäcktsresa med min kamera

Britt fokuserar

Ett år med kamera

Gugis Pärlor

En tur ut i naturen med bilder i fokus

Ulmestrand's Blog

Anna Ulmestrand photo