Januari 2022

Det är ju ingen hemlighet att jag gillar vinter och snö. En alldeles helt underbar vinter har vi haft hittills, med drivor av snö, lagom kallt och nu i januari har vi t.o.m. sett solen!

Vintern började så smått göra sig påmind runt 14.11 2021 med lite frost. Och runt 29.11 2021 började snön anlända. Och sen fortsatte det att snöa, lite först, och sen lite mera…

På julafton fick vi sen uppleva ett snöväder utan like. Vi såg knappt grannhusen på andra sidan vägen då det snöade som mest! Och jag ljuger inte om jag säger att vi stod i snö upp till knäna.

Vi fick också Morran på besök samma dag!
Snön har hängt i träden ända sen julen och varje gång jag har begett mig ut på promenad eller skidtur, har ett brett leende, från öra till öra infunnit sig.

Jag hoppas att ni fått en fin start på det nya året och att det fortsätter i positiv anda!

Ha det gott alla!


Vatten

Några tankar från i somras.

Jag står på strandkanten, blickar ut mot vattnet. Tittar ner igen på vattnet vid mina fötter.

Är det något där? Är det inte…? Ser det ut som något grönt, lite gröna partiklar. Jag är inte säker, går och hämtar ett glas, som jag fyller med vatten, de ska ju flyta upp till ytan om en stund om det är dom…

Ska jag våga mig i vattnet? Jag går och sätter mig på bryggan en stund medan jag väntar på resultatet.

Jag blickar ut över vattnet och i tankarna vandrar jag tillbaka till barndomen. Den härligt aningslösa barndomen med underbara sommarlov ute i havsbandet.

Vi sprang barfota runt på ön där vi alltid vistades, plockade snäckor, upptäckte spännande grottor under stenarna och då och då tog vi ett dopp i det blå. Då fanns inget som hette blågröna alger. Inget farligt fanns i vattnet förutom då någon eventuell gädda med vassa tänder. Och förstås skulle vi ju akta oss att hoppa i okända vatten med huvudet före.

Hur har det blivit såhär? Redan i min ungdom talades det om klimatförändringar och att vi måste göra något åt saken. Det är typ 37 år sedan. Har det gjorts något alls kan man undra… Miljöbovar pekas ut här och där men vi vet ju alla att det är blott och bart bara vårt eget fel, vår livsstil och bekvämlighet som är orsaken. Ju mera vi tycker att vi behöver desto mera ska tillverkas och mera material ska utvinnas, bearbetas och så vidare. Den onda cirkeln bara rullar på.

Då, för c. 37 år sen, började det talas om att köpa utsläppsandelar, men jag har ju inte riktigt förstått hur det skulle göra något gott för miljön. Vad hjälper det att köpa sig fri från sitt ansvar? Ledarna i världen pratar stort men gör dom något?

Mitt hjärta blir tungt, det är inte meningen att våra barn ska ta över en värld där dom måste vara rädda för att bli sjuka av att vistas i naturen.

Jo, alla kan vi göra något som det så vackert heter, men räcker det? Ibland känns det lite som att slåss mot väderkvarnar. Jag kommer att tänka på ett ordspråk som de kloka indianerna en gång myntat: ”Inte förrän det sista trädet har huggits ner, inte förrän den sista floden blivit förgiftat, inte förrän den sista fisken har fångats, inte förrän då kommer du att märka att pengar inte går att äta.”

Jag tar en titt i vattenglaset. En del partiklar har flutit upp och en del har sjunkit. Det är nog inte alger… eller… Kanske det ändå går att simma. Jag bestämmer mig för att chansa ändå och hoppar i vattnet.


Intensiv tid

Maj, den vackraste tiden på året är alltid så intensiv. Det ska hinnas att fixa trädgården efter vintern, det ska sås och fixas trädgårdsland, gräsmattan börjar att växa och så blir det också en massa övertid på jobbet… Juni brukar också fortsätta i samma spår. Naturen formligen exploderar av liv.

Här följer en liten kavalkad av både vilda och odlade blommor.


Vår på riktigt

Nu står snön som spön i backen igen men efter påskens snöoväder såg det ut som att våren skulle komma på riktigt.


Snart islossning

Tiden går fort och det är redan april. Hela mars var en helt underbar vintermånad! Sportlovet tillbringades vid stugan och det blev många skid och sparkturer på isen.

Sen började en vår anas, det blev varmare, i alla fall visade termometern plusgrader. Vårfåglar började dyka upp här och där.

Isen ändrade karaktär och inbjöd inte till några längre utfärder mera.
Och ja, lagom till påsken syntes de första livstecknen i växtligheten.
Sen blev det påskväder på riktigt…
Jag hoppas att ni har haft en fin påsk och nu väntar vi på en riktig vår! 💐

Britts Foto

På upptäcktsresa med min kamera

Britt fokuserar

Ett år med kamera

Gugis Pärlor

En tur ut i naturen med bilder i fokus

Ulmestrand's Blog

Anna Ulmestrand photo