Efter att ”snöbollarna” till sist hade smält, började vi hoppas på en ny vår. Men det kom tyvärr ett bakslag till.
Hoppas gör man ju alltid, och så till sist blev det varmare och varmare för att slutligen formligen explodera med 20 graders värme i morsdagsveckan (v 18). Då blev det ju till att pusta och stånka i stället (man är ju aldrig nöjd), och önska att våren inte hade så dääär bråttom… Svalare har det blivit, med en och annan frostnatt, så lite ”normalare” känns det.
Men nöjd är jag över alla blommor som knoppas och all fägring som finns överallt ute! Och såå härligt är det då det ännu inte finns mygg att slåss med! 🙂
God fortsättning!